Herrlaget gjorde en storstilad insats mot överlägsna serievinnaren Falun och fick med sig en poäng i säsongens sista hemmamatch. Insatsen är dock ett plåster på såren, med en omgång kvar står det klart att försprånget till lagen ovanför nedflyttningsstrecket är ointagligt.
Eftersom Sirius slog Växjö i lördags blev Warbergs hemmamatch mot Falun helt betydelselös. Avståndet till Uppsala-laget gick inte att ta igen med två matcher kvar och Warberg får göra Visby sällskap i Allsvenskan nästa säsong.
Att då gå ut och spela hemmamatch mot Falun som redan vunnit serien och slipar form inför slutspelet kan vara aningen svårt att motivera sig för. Warbergs-spelarna såg dock ut att ha bestämt sig för att njuta av sin sista hemmamatch och ge den fantastiska publiken i Sparbanken Wictory Center valuta för sin entrepeng!
I första perioden var det svårt att tro att det var Falun som ledde serien och Warberg som var klara för nedflyttning. Warberg spelade inspirerat och gjorde kanske sin bästa period för säsongen. Det såg ut som att en mental spärr var borta och att handbromsen var släppt. Redan efter två minuter gav Vidar Tiren laget ledningen med ett skott från långt håll och det blev starten på en fartfylld och chansrik period för hemmalaget.
Robin Blåberg ökade säkert på till 2-0 i en spelvändning och när man sedan fick chansen i powerplay med ett par minuter kvar kom också 3-0. Mattias Kongstad förvaltade Johan Dahlqvists passning och oavsett Faluns insats eller inställning till matchen så går det inte ta ifrån Warberg att man hade gjort allt man kunnat för att stå upp för sin heder!
I andra perioden jämnade spelet ut sig en aning och Falun kom till fler klara lägen än i första perioden. John Fransson var dock på strålande spelhumör matchen igenom och räddade ett flertal vassa lägen för Falun. Patrik Rokka skulle dock reducera efter drygt 14 minuters spel och när sedan Falun gavs möjligheten att spela sitt första powerplay för dagen kom också deras andra mål. Emil Johansson och Alexander Galante Carlström väggade sig fram i en kontring (!) när Warberg låg högt med två spelare och SSL:s överlägsne poängkung rullade enkelt in Johanssons passning.
Tredje perioden var bara fyra minuter gammal när också kvitteringen kom. Även denna gång i powerplay. Emil Johansson trampade i sidled och sköt ett skott som smet in under Franssons arm. Kvitterat, och nu väntade nog många på att Falun skulle peta i nästa växel och dra ifrån.
Warberg stod dock emot bra och man skapade faktiskt flertalet riktigt vassa chanser att vinna matchen. Faluns bästa spelare för dagen, målvakten Johan Rehn, visade dock varför han är en av landets absolut bästa och han räddade sitt lag ifrån en snöplig och oväntad förlust. Nämnas skall också att Falun hade ett antal chanser att avgöra, men känslan var att Warberg låg närmre ett segermål.
Den absolut bästa fick Vidar Tiren när hemmalaget tilldömdes en straff med lite mer än halva perioden spelad. Johan Rehn var dock inläst på hur Tiren ville skjuta sin straff och han satt lugnt och tryggt och väntade in det låga avslutet mot sitt vänstra hörn.
Matchen gick istället till förlängning och där var det full gas från början. Warberg fick snabbt ett drömläge att skjuta hem segern när Simon Svensson och Mattias Kongstad kom helt fria med Johan Rehn från halva plan, men Svensson valde att passa bollen och då hann en hårt hemjobbande Johannes Larsson emellan. På kontringen som uppstod avgjorde sedan Emil Johansson på passning från Alexander Galante Carlström.
En väldigt snöplig avslutning på en underhållande innebandymatch! Warberg skall ha all heder för den insats man bjöd sin publik på, och publiken skall ha all heder för sin insats! Trots att matchen inte betydde någonting var det en inramning och stämning som hör hemma på den högsta scenen.
Tack världens bästa innebandypublik- Warberg kommer tillbaka!