I mitten på maj fick han mardrömsbeskedet som ingen innebandyälskande 18-åring vill få. ”Du måste sluta”. Här berättar herrlagets Albin Bengtsson om hjärtfelet som sätter stopp för en vidare karriär inom innebandyn.
Som elvaåring kom Albin Bengtsson till Warberg efter att ha inlett sin innebandykarriär hemma i Träslövsläge IF. Snabbt syntes det att den lille bollskicklige liraren hade något som inte många andra hade. Blicken, känslan och framför allt passionen lös igenom. Efter att ha vandrat sig igenom ungdomslagen fick han säsongen 2017/2018 prova på seniorspel, främst i division 2 men också fyra matcher i division 1. Acklimatiseringen gick snabbt, och Albin visade framfötterna bland en betydligt mer erfaren omgivning. Säsongen 18/19 blev han bofast i division 1 truppen, och som högerback var det allt som oftast honom det handlade om i speluppbyggnaden. En lyckad säsong för Albin ledde till lärlingskontrakt med SSL-laget, och med kontinuerlig träning på elitnivå hade han börjat att närma sig sin stora pojkdröm, nämligen att få spela i högsta serien med sitt Warberg.
Inför säsongen 19/20, när herrlaget hade kvalificerat sig för SSL-spel igen, var Albin inte tänkt att spela matcher med herrlaget, utan med som lärling för att få nyttig och hård träning, och samtidigt för att bygga på sig erfarenhet och utveckling inför framtiden. Men, det ändrade sig snabbt. När Kent Göransson och Anton Drake presenterade startuppställningen inför premiärmatchen hemma mot Växjö fanns nr 19, Albin Bengtsson med. Vidar Tiren saknades, och då fick en 18 år gammal Albin Bengtsson hastigt och lustigt sin största idrottsliga dröm uppfylld. Inför en fullsatt Sparbanken Wictory Center stod han helt plötsligt öga mot öga med spelare som Andre Andersson, Markus Jonsson och Manuel Engel, alla tre landslagsmeriterade spelare av högsta klass. Två perioders speltid blev det, och Albin visade trots den förmodade nervositeten upp ett spel som lovade mer för framtiden.
Ett antal omgångar senare fick han på nytt förtroendet att spela från start, och det var inte vilken match som helst. På bortaplan mot Falun, Sveriges bästa lag. Med världsspelare som Alexander Galante Carlström, Rasmus Enström, Emil Johansson med flera. Det visade sig också på resultattavlan efter matchen, men det förtar inte det fina i att en 18-åring just där och då levde sin dröm.
En dröm som dock fick ett abrupt slut för ett par veckor sedan.
Under en rutinkontroll hittade läkarna förändringar på hjärtat, och Albin fick veta att ett fortsatt idrottande på elitnivå hade inneburit en allt för hög risk, och faktiskt en fråga om liv eller död i slutändan. Att sluta med innebandyn blev det enda självklara alternativet, och Albin här berättar själv om upptäckten som ledde fram till hans beslut:
-Det är en genetisk sjukdom som jag haft sedan födseln, och jag har sedan ungefär tio år tillbaka gått på kontroller årligen där jag har fått göra olika tester för att se att allt är som det ska. När jag nu fick beskedet att de hade hittat förändringar på hjärtat så tog jag det såklart väldigt hårt. Samtidigt som jag är glad att de kunde hitta felet nu istället för att jag skulle ha ramlat ihop på en träning eller match. Jag har ju blivit av med det jag älskar mest i livet, innebandy var det jag brann för och älskade. Det kommer jag alltid att göra, men nu får jag försöka se det positiva och hitta andra vägar för att kunna vara kvar i sporten.
Du har ju haft sjukdomen sedan födseln, har det påverkat dig något tidigare?
-Nej det har inte påverkat mig så mycket tidigare, det är som sagt en genetisk sjukdom och det enda är väl att jag har fått vara extra försiktig med att inte träna när jag har varit förkyld, för det hade kunnat vara farligt. Så fram till beskedet har inte sjukdomen varit något som påverkat alls.
Vad innebär sjukdomen, vad får du göra och inte göra?
-Jag får inte utsätta hjärtat med för mycket träning, jag får inte nå maxpuls helt enkelt. Jag får hitta aktiviteter som inte påfrestar hjärtat så mycket, golf är en sak jag gillar och kan fortsätta med till exempel.
Hur upplevde du dagarna efter att du gick ut med detta?
-Något som hjälpt mig sedan jag gick ut med att jag fått en hjärtsjukdom är att alla runt omkring har hört av sig och stöttat mig. Allt ifrån familj till kompisar och killarna i laget. Men det är också väldigt många innebandyintresserade runt om i Sverige som hört av sig och beklagat. Så samtidigt som detta har varit väldigt tufft så har det hjälpt mig att få stöd från folk som bryr sig. Innebandyn kommer alltid vara i mitt hjärta och det kommer Warberg också att vara. Det var min drömklubb att spela i och jag är verkligen glad och tacksam för att jag fick chansen att spela i den blåa tröjan i högsta ligan innan jag blev tvungen att lägga av. I höst kommer jag att vara på varenda match och stötta laget till framgång, så lätt blir ni inte av med mig, så vi ses i Sparbanken Wictory Center!
Herrlagets sportchef Kimmo Eskelinen var en av de första som mottog beskedet från Albin och hans pappa Anders, och berättar här om sina känslor kring det hela:
-Det var fruktansvärt tungt när Albin och Anders klev in på kansliet och berättade, och jag kan inte föreställa mig hur det känns inombords för en 18-åring som måste sluta med det roligaste han vet. Han hade passionen och sånt driv för att bli bättre, och han var ju bara i början av sin karriär, så jag lider något oerhört med honom. Jag har fått äran att följa Albin sedan barnsben, och har sett honom många matcher på pojknivå ända upp till hans debut i SSL. Han var en sådan spelare som man fastnade för, han stack ut i en positiv bemärkelse redan som ung. Nu hoppas jag dock att där en väg slutar, börjar en annan. I Warberg finns det alltid plats för människor som Albin och jag är helt övertygad om att han efter en tid av bearbetning hittar något annat sätt att förmedla sin passion på!
Warberg vill skicka ett stort tack till Albin för hans insatser i föreningen som spelare, och samtidigt önska lycka till med det han förtar sig framöver i livet!