Herrlaget föll i det mycket viktiga streckmötet mot Sirius med 8-9. Förlusten grundlades den första halvan av matchen som var nattsvart för Warbergs del.
Söndagens SSL-match mellan Warberg och Sirius är helt klart en av de mest märkliga som spelats i hallens snart 10-åriga historia. Stämningen var närmast chockartad i Sparbanken Wictory Center under matchens första 40 minuter. Mycket stod på spel och Warberg kom totalt fel in i händelserna redan från start.
Framför allt varje gång Sirius andrafemma med vassa trion Joakim Alvinder, Filip Eriksson och Jakob Drews var på banan. Ihop med backarna Daniel Stenlund och Marco Juselius hade man fullständig lekstuga med Warbergs försvar och det var kvalificerade målchanser eller mål i nästintill varje byte.
Efter Sirius tidiga ledning lyckades Warberg kvittera när man fick chansen i powerplay, men sedan var det Sirius för hela slanten. När klockan tjöt och förkunnade att första perioden var slut stod det 1-5 på tavlan, och gästernas Joakim Alvinder hade firat stora julafton med hela fyra mål. Fyra mål där han hade lämnats helt omarkerad och blivit serverad fina passningar av kedjekamrater. Warberg såg ofattbart lamslagna ut och försvarsspelet var helt obefintligt. Utöver Sirius fem mål hade man dessutom fått ett mål bortdömt och kostat på sig att missa ett helt öppet mål.
Andra perioden började ungefär likadant, Sirius gjorde tre mål inom loppet av tolv minuter och endast Alexander Johansson smet emellan och petade in en boll för Warberg. Med 2-8 på tavlan efter knappt 32 minuter spelade var raset totalt, och publiken i Sparbanken Wictory Center visste nog inte om de skulle tro sina ögon. Vad var det som hände?
Att Joakim Alvinder och Filip Eriksson är duktiga innebandyspelare var inget nytt, men plötsligt såg de ut som gladiatorer bland statister.
Warberg tog efter 2-8 time out, och därifrån till slutsignalen var det klart bättre. Men, försprånget man lämnat var såklart på tok för stort.
Matchens klart bästa Warbergare, Filip Erheden, stod för en fin individuell prestation när han snurrade upp Sirius försvar och sköt 3-8 innan periodvilan, och det ingav ändå visst hopp till Warberg.
I sista perioden fanns såklart inget att spara på, Warberg gick på full offensiv och skulle man ha någon chans att hämta ikapp ett femmålsunderläge så var det bara full fart framåt som gällde.
Firma Alvinder-Eriksson skulle dock göra ännu ett mål precis i upptakten av perioden och det ökade så klart inte Warbergs chanser att komma ikapp.
Först i åttonde spelminuten startade upphämtningen med stort u. Vidar Tiren prickade höger kryss från långt håll och det gav Warberg oväntad energi. Mindre än två minuter senare hade nämligen både Filip Erheden och Robin Blåberg också hittat nätet, och med 6-9 på tavlan och mer än tio minuter kvar så började det lukta mirakelvändning.
Tyvärr kom anstormningen av sig en aning, och Warberg fick inte utdelning på sitt spelövertag. Först när man plockade sin målvakt med några minuter kvar kom ännu en reducering, men då var det för sent. 7-9 sköt Mattias Kongstad 18.55, och för att få riktig kontakt hade nästa mål behövt komma nästan direkt. 8-9 kom från samme man, men då återstod bara tolv sekunder av matchen och när Sirius vann den efterföljande tekningen så klarade man hålla bollen borta från eget mål och reda ut Warbergs kvitteringsjakt.
En fullständigt osannolik match att se på, där första halvan får klassas som en av Warbergs sämre på många år. Samtidigt som Sirius, eller rättare sagt deras andrafemma, bokstavligen gick på vatten. Joakim Alvinder stannade på 5+2, och Filip Eriksson på 2+3. Lika tafatt som det var första halvan, lika fascinerande var andra halvan. Då spelade Warberg med desperation och hjärta, och hade matchen varit ett par minuter längre så är frågan om inte tidernas upphämtning hade skett.
Nu blev det inte så och avståndet upp till närmsta lag ovanför nedflyttningsstrecket, som nu är Höllviken, är fyra poäng med fem omgångar kvar att spela.