Herrlagets manager Johan Astbrant fortsätter att leverera kontraktsförlängningar! Näst på tur att göra klart med en fortsättning i den blå tröjan är ingen mindre än lagkaptenen Jesper Larsson.
25-årige Larsson kom till Warberg från Borås IBF sommaren 2017. Då endast 19 år gammal och som en offensiv backtalang på tillväxt. Första åren blev också tuffa, omställningen till spel och träning på elitnivå tog sin tid att anpassa sig till och Larsson kombinerade spel i Allsvenskan med matcher i division 1 för att samla på sig matchtid. Med tiden har dock den hårdskjutande publikfavoriten tagit en allt större plats såväl på planen som utanför den, och beviset på hans utveckling går att se runt vänster arm. Inför säsongen utsågs han nämligen till lagkapten och idag är det han som bär bindeln och är en given nyckelspelare i tränare Astbrants trupp.
På planen är Larsson en spelare som alltid visar stort hjärta och passion samtidigt som han är ett hot i offensiven med sitt tunga skott. Sin poängbästa säsong hittills är 2020/2021 då han skrapade ihop 28 poäng (18+10) på 27 matcher. Med sin erfarenhet av både upp och nedflyttningar till och från SSL under tiden i Warberg är det såklart ingen hemlighet att Larsson är en av de spelare som skall visa vägen för laget in i framtiden. Nuvarande säsong har kantats av lite skadeproblematik och Jesper har missat fyra seriematcher. Förra helgen var han dock tillbaka i laguppställningen och spelade hela segermatchen mot Höllviken. Manager Astbrant är såklart nöjd över att ha förlängt vistelsen för sin kapten redan nu.
-”Jeppe” har visat en karaktär sen jag kom hit som är svår att hitta i dagens innebandy. Han har den tuffhet och ”jobbig att möta”- mentalitet som behövs i ett lag som vill nå framgång. Dessutom inger han en trygghet för mig som ledare men också en garanti för att vi i omklädningsrummet har mentaliteten att laget alltid ska vinna, just därför bär han också kaptensbindeln. Han står för så mycket när det kommer till föreningens värdegrund med blått hjärta och hårt arbete. Han ville vara här och jag vill ha honom här, så jag är jätteglad över att det är klart och att det blir så!
Vi tog oss också ett snack med Jesper som antyder att det inte var så svårt att komma överens eftersom han och Johan Astbrant ville samma sak.
-Ja men det blev som vanligt en tidig kontraktsförlängning. Det fanns inga större tvivel eftersom jag vill spela i Warberg och lyckligtvis så ville Johan fortfarande ha kvar mig i laget. Att vi som lag och förening inte har lyckats att leva upp till våra ambitioner de senaste åren är ju ingen hemlighet, men det är också det som driver mig varje dag. Jag är inte nöjd med vart vi befinner oss idag utan vi som lag och förening upplever att vi hör hemma i SSL och det är det är min absoluta drivkraft. Hallands Nyheter skrev en artikel förra året efter kvalet och frågade hur man skulle kunna resa sig ifrån ett sådant nederlag någonsin igen, och klart att det var tufft första veckorna efteråt. Men när man springer där med spyan i halsen under försäsongen och behöver ta sig upp för den där backen några gånger till så är det just minnena därifrån som gör det värt att fortsätta. Man vill aldrig någonsin uppleva något liknande.
Du är ju redan inne på din sjunde säsong i klubben och är bara 25 år, hur känner du att du har utvecklats sedan du kom hit och vad är det som gör att du trivs i Warberg?
-Ja herregud, tiden bara springer iväg! Jag kom ju hit till Warberg redan när jag var 19 år och mycket har ju hänt sedan dess både på och utanför planen. Jag har ju någonstans gått ifrån att vara tonåring till att bli vuxen och stora delar av den mognaden och fostran har ju formats i laget och föreningen. Ledarna och personerna runt om föreningen likaså lagkamrater som var äldre och tog ett större ansvar när man kom som ungdom. Warberg är en otroligt familjär förening där alla känner alla och där jag alltid känt mig trygg och väldigt välkommen. Även som innebandyspelare vill jag ju påstå att jag har utvecklats, mitt defensiva spel, mitt sätt att kommunicera ute på planen och även mitt värderingsspel är de delar jag tycker att jag tagit störst framsteg i. Det bästa med Warberg måste dock ändå vara drivet som finns hos alla, ledare, personal, spelare och inte minst publiken. Att kunna springa in på planen i de viktiga matcherna och känna stödet i ryggen, trycket i hallen vid mål, det finns inte med samma passion och glöd någon annanstans, höra de gamla profilerna hitta tillbaka till vinnarskallarna när dem står där uppe på läktaren och både skäller på oss när vi förtjänar det, men också hyllar oss när vi förtjänar det.
Hur känner du att din roll i laget har förändrats de här åren?
-Den har ju förändrats en hel del. Under mina första ett och ett halvt år var det mycket tid på bänken då jag egentligen bara fungerade som en pådrivare och var med vid sidan för att se och lära. Sedan med tiden växte speltiden och även då ansvaret såväl på planen som vid sidan av planen. Idag har jag äran att vara lagkapten och får ta mycket ansvar med allt vad det innebär. Som tur var så hade vi en lagkapten när jag kom till Warberg som hette Robin Westergren. Det är en av de absolut bästa lagkaptenerna jag haft, han ledde alltid med exempel och gav allt för laget och struntade fullständigt i sig själv. Han är verkligen en person som jag har hämtat inspiration ifrån och jag hoppas att jag kan få med mig mycket av hans starka sidor och sedan addera lite av mina egna styrkor i rollen som kapten.
Du har ju varit med i både medgång som motgång, vad skulle du säga krävs för att ta steget upp till SSL och etablera Warberg där?
-Det har varit lite av en berg och dalbana, men för att ta oss upp i SSL måste vi ju först ta oss an kvalet. Att vinna ett kval är bra mycket svårare än vad jag på förhand ville tro, de matcherna lever verkligen sitt eget liv och det är så mycket vilja och nerver hos alla, detta spelar självklart in vilket gör att spelet i matcherna ofta blir krampaktigt och svårspelat. Jag tror att det som krävs i år för att vi ska kunna stå som segrare efter kvalet är att vi förstår att det kommer göra ont, det krävs att ta en klubbsving över både fingrar, ben och mun för att täcka ner skotten och inte släppa in de lätta målen. Det krävs också att vi accepterar pressen som finns på oss och lär oss att älska den, bär man Warbergs-loggan så medför den alltid lite extra press och istället för att försöka snacka bort den så tror jag bara det är till att anamma den och älska den. Sedan tycker jag att vi har byggt ett lag nu de senaste tre åren som inte är byggt bara för att ta sig upp i SSL utan för att vara redo när vi väl är där.
Du har ju haft lite skadeproblematik den här säsongen, hur är din status nu?
-Ja skadorna har ju tyvärr letat sig in på denna gamla kropp under säsongsinledningen men nu börjar vi få ordning på farbrorn igen. Så efter jul får det vara slut med skador, det är alldeles för nervöst och smärtsamt att stå vid sidan och se på när de andra krigar ute på banan.
Till sist, hur firar Jesper Larsson jul?
-Julen blir lugn! Det blir en förmiddag med tjejens familj i Bollebygd och sedan hem till mor och far i Viskafors där även mormor, morfar och farmor sitter och väntar spänt på att få spela paketspelet. Jag ska försöka njuta lite extra nu, man vet ju aldrig när de äldre slutar att köpa julklappar till en gammal man som mig!